Förra inlägget var egentligen inte menat att bli som det blev. Jag hade tänkt dissekera känslan som låten framkallade, analysera innehållet och komma fram till en smart slutsats. Men när jag bestämmer mig för att skriva ner något nuförtiden, så tar det liksom stopp. Det var inte så förr, när jag fortfarande brann för skrivandet. Nu skriver jag mest för att... ja, jag vet inte egentligen.
Hursomhelst, personen jag tänkte på när jag hörde låten är en man. Det i sin tur gjorde att jag började fundera på det här med smygflaterierna. Är jag verkligen attraherad av kvinnor, eller är det bara något jag "tagit till" för att skydda mig från smärtan att bli sårad av en man igen? Låter jättefånigt och korkat, jag vet. Blir man attraherad av någon så blir man väl det, och jag blev attraherad av den där kvinnan förra våren. Inte kär, men lite förälskad kanske?
Jag vill inte bortförklara mina känslor, vare sig för mig själv eller någon annan. Det var därför som förra inlägget inte blev som det var tänkt. För om man börjar tvivla på sina tvivel, hur fan är man funtad? Men ändå. Jag har inte direkt varit aktiv i mitt letande efter kvinnan i mitt liv. Inte mannen i mitt liv heller för den delen. Det kanske inte är meningen att jag ska leva i något parförhållande med allt vad det innebär. Så spelar roll om jag gillar killar eller tjejer eller både och... :oP
måndag 14 januari 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
