Allt jag behöver

De säger att när det är rätt så vet man det bara. Jag var skeptisk. Hur fan kan man bara veta? Det kan man väl inte! Fast samtidigt kan man ju det. För jag vet ju nu. Det är såhär det ska vara, det är såhär det ska kännas. Det ska inte vara komplicerat och det ska inte ta mer än det ger. Det är inte en enkelriktad gata, som någon klok människa skrev i en kommentar för länge sedan.

Det är nog det som är det mest fantastiska med allt det här, tror jag. Jag har fortfarande inte vant mig vid att jag älskar någon som älskar mig. Kan det vara möjligt? Det är det ju. Det är på riktigt, i allra högsta grad. Det känns som att jag inlett en ny fas i livet, på alla sätt. Jag ska flytta för hennes skull. Till en helt ny stad där jag inte känner mer än ett par människor. Jag ska byta ut hela mitt liv, allt jag känner till, mot ett nytt liv närmare henne. För ett liv tillsammans med henne.

Jag trodde att jag hade allt jag behöver här i Stockholm. Ett bra jobb, fantastiska vänner, roliga fritidsintressen, en stad som erbjuder allt jag behöver och lite till. Men det fattas något mycket viktigt här - kärleken. I min nya stad kommer jag att ha allt jag behöver. Jag kommer att lära känna nya vänner (och de gamla finns ju kvar), hitta nya smultronställen, mina fritidsintressen kan jag odla var som helst och nytt jobb har jag redan skaffat. Och hon kommer att finnas på närmare avstånd. Allt jag behöver är du.