Vi bor i Förenade Skenhelighetens Hycklerination

När jag läser om att lesbiska diskrimineras vid insemination och om att bögar torteras i Irak, så fylls jag av en massa tankar. Först och främst är jag glad att jag lever i Sverige, men samtidigt blir jag upprörd över att det finns folk som anser sig ha rätten att bestämma över andra och hur de ska leva sina liv och tar sig friheten att kränka andra människor på ett sådant grymt sätt. Hur fan kan de leva med sig själva? Hur kan man rättfärdiga sitt sjuka beteende med att det är "något som Gud lärt ut"?

Men så är det just det här med att jag är glad över att bo i Sverige. Hur kan det i vårt så kallade rättvisa och jämlika land vara ett faktum att lesbiska kvinnor ska få betala mycket mer för att skaffa barn, än heterosexuella? Var ligger skillnaden i att en homo- eller bisexuell kvinna vill skaffa barn med en annan kvinna och att en heterosexuell kvinna vill göra det samma med en man? I båda fallen beror ju inseminationen på att det inte går att bli befruktad "på det gamla hederliga sättet". Spelar det någon jävla roll varför? Uppenbarligen gör det det. Vilket skenheligt skitland vi bor i. Här predikar vi om att vi har det så bra, att alla är lika mycket värda. Skitsnack! Så länge folk har ett behov av att sätta stämplar på folk och deras sexuella preferenser och skapar lagar och regler efter det (inte bara när det gäller insemination, utan också organdonation för att nämna ett exempel) är vi inget annat än en hycklande nation som borde skämmas för sin dubbelmoral.

Var hänger ni imorgon och på lördag?

Jag vill gå på gayklubb i helgen. Men var ska jag gå? Händer det något kul i Stockholm i helgen? Ge mig lite tips, vetja! Om det nu fortfarande är någon som läser den här bloggen...

Petra Mede - hur är det med din läggning egentligen?

Statcounter är ett väldigt trevligt internet-verktyg. Man skaffar ett konto, kopplar det till sin blogg eller websida och vips kan man se hur folk har hittat dit. Sedan jag skrev inlägget om att Petra Mede blivit utsedd till Sveriges sexigaste singelbrud har ett antal personer hittat till min blogg genom att googla "Petra Mede bisexuell". Vadan detta intresse, frågade jag mig själv och googlade på nämnda ordkombination. Och minsann, går det inte rykten om att fröken Mede spelar för båda lagen? :) Ja, inte mig emot. Inte för att jag skulle råka springa på henne i något sammanhang, men det är ju alltid trevligt att veta att det kanske finns en liiiiten, möjlig chans på någon man finner attraktiv. Nu tar jag det inte för givet att Petra Mede är bi, för till skillnad från skvallerkärringarna jag hittade under min nyfikna jakt på svar, är jag inte så mycket för att tro på allt som skrivs och sägs om folk. Jag bildar mig hellre en uppfattning om personen i fråga själv. Men om Petra brukar roa sig med att googla på sig själv (vilket jag villigt erkänner att jag brukar göra för att fördriva tid ibland, inte för att jag tror att det finns särskilt mycket intressant att hitta om mig) och råkar komma in till min blogg, så hoppas jag att hon tar det som en komplimang att jag sällar mig till alla andra som skriver om henne :)

Det här med att vara bisexuell

Tidigare idag tänkte jag på det här med att vara bisexuell. Eller rättare sagt, att inte vara vare sig "hel-homo" eller "hel-hetero". När jag var yngre kändes det hemskt att se mig själv som flata. Bisexuell kunde funka, om jag åtminstone kunde bli kär i killar också (för då kunde jag ignorera den del av mig som föredrog kvinnor) men det kändes verkligen främmande att kalla mig själv för bi. Sedan när jag blev tillsammans med min första kille tänkte jag inte på mig själv som något annat än hetero - trots att det hände att jag spanade in tjejer. Men jag tillät mig aldrig känna något djupare för de tjejer jag faktiskt kollade in. Jag hade absolut inget emot homo- eller bisexualitet som företeelse, utan har alltid förespråkat att alla är olika och att det är en person man blir kär i, inte ett kön. Men trots min "tolerans" och att jag tittade på tjejer kunde jag inte acceptera att jag själv var ens bisexuell. Jag bortförklarade för mig själv, intalade mig att jag tittade på tjejer för att jag var avundsjuk på att de var snyggare än jag och att det hela handlade om att jag önskade att jag såg ut som dem.

Men någonstans har jag nog ändå alltid vetat. I tonåren följde jag slaviskt Lois & Clark på tv. Jag tyckte att Teri Hatcher som spelade Lois var skitsnygg, men det låtsades jag aldrig om utan fokuserade istället än mer på Dean Cain som spelade Clark/Stålmannen. Mitt rum var tapetserat med affischer på honom (och på Johnny Depp...) och jag tjatade inför mina vänner om hur snygg och sexig han var. Vad de inte visste var att jag egentligen tyckte att Teri Hatcher var bra mycket snyggare, men det var ju knappt att jag vågade erkänna det ens för mig själv. Att tycka att tjejer är snygga eller, gud bevare mig väl, till och med tända på dem var ett så stort tabu i min värld att jag framställde mig själv som über-hetero. Kanske är det därför vissa av mina vänner idag tycker att det är konstigt att jag outat mig själv och numera säger att jag är bisexuell. Jag har ju aldrig visat sådana tendenser innan.

Det leder mig till en annan tanke som slog mig idag, det här med att folk ibland verkar tycka att bisexualitet är något som homosar ägnar sig åt innan de kommit ut ur garderoben helt, eller något som heteromänniskor tar till när de söker lite spänning i tillvaron. När jag tänkte på det ur det perspektivet försökte jag komma fram till om jag bara inbillat mig känslorna jag haft för män genom åren. Jag kom fram till att jag inte har det. Jag har varit helt sjukt kär i flera män, man kan inte inbilla sig sådant. Men det jag har känt för vissa kvinnor genom åren, är det inbillning då? Jag kan ju inte direkt påstå att jag har någon erfarenhet av homosexuella förhållanden, så hur kan jag egentligen veta att jag är bisexuell? Därför att det känns rätt att säga det om mig själv. Jag tänder på båda könen och jag har haft känslor för både män och kvinnor. Sedan att jag inte haft någon relation med en kvinna hör inte hit. Jag kanske inte passar att leva med en kvinna, vad vet jag. Men så länge jag blir attraherad av personer oberoende av vilket kön de tillhör kommer jag att se mig själv som bisexuell. Vad andra ser mig som spelar ingen roll. Jag vill bara bli kär i någon som besvarar mina känslor, sedan skiter jag i vad alla andra tycker :)

Dagens span

Expressen har korat Sverige sexigaste singelbrud, och jag kan bara hålla med. Petra Mede är snygg, smart och rolig - jävligt sexig med andra ord :)