Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Om mig
- F.d. Smygflata
- Det började med att jag blev kär i en kvinna. Fast egentligen började det långt innan dess, vilket jag inte riktigt ville inse. Med acceptansen kom hursomhelst insikten och på den vägen är det. Vart den vägen leder får den som lever se.
10 kommentarer:
Kan man bara bestämma det sådär? Är man en person med känslor och fantasi är det svårt att sluta drömma.
Om det ändå inte finns något hopp så gör det ju bara ont om man hoppas, tror, längtar och fantiserar. Har man bestämt sig så kan man försöka att göra sitt bästa för att inte falla tillbaka i gamla mönster, trycka undan fantasierna när de kommer och göra något konstruktivt istället.
Fast vid närmare eftertanke, så har ni nog rätt. Det är inte så lätt att sätta punkt, särskilt inte om man plågar sig själv med att läsa gamla inlägg i den här bloggen bara för att påminna sig om hur det kändes. Jag är nog lite masochistiskt lagd... :oP Men jag gör i alla fall mitt bästa för att sätta punkt, jag har liksom inget val.
nej, sätt inte punkt.....jag tror vi är många som behöver dina inlägg....jag är lycklig smygbi och letar alltid efter andra som jag. Sätt inte punkt, sätt komma:)Kram!
"Lycklig smygbi"? Hur blir man det?
Jag satt för övrigt igår och skulle skriva ett inlägg om hur svårt det är att sätta punkt... Men orden ville inte riktigt komma ut. Men ha tålamod, det kommer fler inlägg :)
Vet inte om du läser här bak, kasnke flyttar fram denna kommentar till "nutid" istället.
Vad ledsen jag blev av ditt svar! Men du kanske inte menade det som nedlåtande?
Jag är ärlig mot mig själv, jag vet att jag kan bli kär i tjejer och killar, men jag känner inget behov av att berätta det för alla runtomkring mig!
Det som gör mig så trött på HBT-samhället (om det nu finns ett sånt) är att man förväntas komma ut för sig själv och för alla andra samtidigt. Varför? och varför är det fel att vilja ha sin sexualitet privat?
Hoppas du menade det mindre hårt än det såg ut i skrift. Tittar här igen om ett tag för att se om du svarat.
Hälsn Lyckligt smygbi
Det var inte alls menat som nedlåtande, frågade av ren nyfikenhet. För jag undrar verkligen hur man kan vara lycklig av att smyga runt med något som är en så stor del av en själv? Det är väl inget fel i att hålla det privat, om man nu vill det. Men din reaktion på min fråga säger väl egentligen mer om vad du själv kanske känner innerst inne än vad jag (uppenbarligen) menade med min enkla fråga. Du kanske inte är så lycklig som du tror?
nämen. Nu kikade jag in här mycket senare än jag hade trott att jag skulle göra....och möts av.....ifrågasättande!?
Jag har följt din blogg lite då och då och gillat sättet du skriver- Lågmält och eftertänksamt har jag uppfattat det - precis vad jag gillar. Jag har haft en lååång process i att komma fram till där jag är idag. Jag föll för tjejer redan som barn, men insåg/upptäckte inte att jag även kunde dras fysiskt till dem förrän jag var långt över 30 samt gift med små barn. Dessförinnan hade jag blivit skrämd och tveksam, men nu känner jag mig lycklig över att helt och fullt kunna se och acceptera min läggning. Min man vet om att jag är bi, men vi är överens om att jag är monogam. Han är dock helt OK med att jag "förkovrar mig" och har kontakt med andra bitjejer på nätet eller tom träffar, bara jag är öppen mot honom om jag skulle falla för någon. Vi har pratat mycket om det här och jag är verkligen helt trygg i att inte vilja gå ut med min upptäckt - jag kan faktiskt inte se en enda anledning som känns vettig. Tvärtom har jag ev en liten fetisch för "det förbjudna" och vill gärna vara hemlig med vad mannen och jag gör i sovrummet också! Det ifrågasätts inte, varför??? Jag har inget behov av att folk vet! Varför är det så urbota svårt att acceptera för en del hs och bs tjejer? Att jag blir upprörd har att göra med att jag förväntat mig acceptans på gayforum, men mötts delvis av avvisande och misstro. Här skedde samma sak, och även om vi inte är IRL, blir jag så jä-a besviken och ledsen!
Att jag blir upprörd över att bli ifrågasatt (att vilja vara privat med min sexuella läggning inför de flesta) - det skulle alltså i din värld betyda att jag egentligen inte vill vara privat? Du känner inte mig, hur vet du att jag hör till dem som inte har någon som helst självinsikt? Dina hårda ord, isåfall, kanske säger mer om hur missnöjd och otrygg du själv är med ditt förhållningssätt? Kanske du som "nyutkommen" inte hunnit hitta din balans och därmed är intolerant mot alla som inte följer ditt exempel, som inte väljer som du?
Nu blev jag riktigt besviken och jag tror inte jag återvänder till en blogg som ger uttryck för en sån inskränkthet.
Lycka till med ditt bi-liv och dina relationer till andra som väljer en aning annorlunda än du.
Återigen har du missuppfattat mig. Jag tycker att det är tråkigt att du tar åt dig av vad en för dig helt okänd människa skriver på nätet, något som jag inte ens menar något illa med vilket du verkar tro. Om du känner att du inte har mer att hämta i min blogg kan jag bara beklaga, men jag är inte ute efter att döma vare sig ditt eller någon annans sätt att leva. Jag säger inte att mitt sätt är det enda rätta.
Det som du uppfattar som ifrågasättande var frågor ställda av ren nyfikenhet, för att jag verkligen undrar hur du tänker. Jag struntar väl fullkomligt i hur andra lever sina liv, men återigen ställer jag mig frågade till hur nöjd du egentligen är när du tar åt dig så.
Tror smygbi vill få dig intresserad av henne, innerst inne vill hon bara dig..på något konstogt sätt.
Skicka en kommentar