PMS-helvete

Hon sa att hon blivit förälskad i mig vid första ögonkastet och visst var attraktionen ömsesidig. Men ändå blev allt fel. Kanske var det timingen, kanske var det något annat. Det spelar egentligen ingen roll. Det spelar heller ingen roll att hon sa att jag säkert träffar någon ny tjej snart, någon som förstår mig som hon sa. Jag är ju så ”pigg och glad och har så vackra glittriga ögon”. Ingenting av det där spelar någon roll.

Det är inte henne jag saknar. Och hennes ord har ingen betydelse. Inte vad någon annan säger heller. Alla superlativ om att jag är så fantastisk, att jag har något speciellt, att det lyser om mig, att jag är söt och vilka andra jävla positiva saker som helst – inget av det där hjälper mig. För den enda jag vill höra säga allt det där kan inte ge mig det. Vill inte ge mig det?