Två veckor. Så lång tid har det gått sedan vi sågs. Det har gått otroligt fort för min del. Hur har det känts för dig? Rörde jag upp något med sms:en jag skickade, de där meddelandena du aldrig svarade på? Jag har pendlat mellan att dels tycka att det är skönt att komma bort från dig och trott att det nog kommer att gå över, dels tänkt en massa ljuva tankar om hur du ska komma på bättre tankar - att du kommer att inse vem du är, vad du är. Just nu befinner jag mig nog i... ja, jag vet inte vilket läge jag befinner mig i om jag ska vara ärlig.
Kanske är det som sist vi var ifrån varandra ett tag, att du liksom verkade ha fattat något slags beslut om att skärpa dig, att hålla avståndet. När vi ses igen, kommer du att vara sval och distanserad i början och långsamt eskalera i ditt närhetssökande? Precis som du gjorde senast? Var ska det sluta den här gången i så fall? Ett steg framåt, två tillbaka... bara det att för varje steg framåt tar du ett större kliv åt mitt håll. Blir det svårare för dig att backa för varje gång? Men den viktigaste frågan, ställd till mig själv, är: Vill jag leka katt och råtta länge till?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar