Icke-anledningar

Tycker du att det ger dig något att tassa som katten kring het gröt? Att hitta på en massa anledningar för att kunna höra av dig till mig, fast vi båda vet svaren på dina frågor - såväl de du ställer som de du inte vågar yttra högt?

Du får det att låta som att jag planerar in min tid efter hur du väljer att göra. Jag vet att du inte menar det så, men i och med att du inte vågar ta bladet från munnen och säga som det är så projicerar du din egen önskan att vara med mig genom att lägga ansvaret på mig. "Jag vet inte hur du vill göra, men jag har planerat det här och det här". Kan du inte bara säga att du vill att jag ska komma och göra dig sällskap? Men det går ju inte. För säger jag ja är det mitt eget beslut, utan påverkan från dig. Men när jag säger nej, vilket jag gjort idag, är det inte du som är för på. Det är ju jag som väljer bort dig och då kan du fortsätta ignorera det faktum att det är du som fortfarande hittar på icke-anledningar att höra av dig till mig. Det är du som planerar in saker med mig med i beräkningarna. Det är du som vill att vi ska umgås. Det är du som fortfarande gömmer dig bakom de oställda frågorna, de andra människorna och alla andra anledningar du kan komma på.

Men det pratar vi inte högt om, eller hur?