Kommer ni ihåg de där musiksagorna som var så populära på 80-talet? Jag var i precis rätt ålder för att lyssna på dem, och jag hade ett gäng böcker med tillhörande kassettband. Min favorit handlade om ET, utomjordingen som råkade hamna på jorden och ville komma hem igen. Jag älskade att stoppa in kassettbandet i freestylen och bläddra i min bok, titta på bilderna (och när jag lärt mig läsa, hänga med i texten) och lyssna efter det där plinget. Ni vet. "När du hör den här signalen - pling! - när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi!".
Det känns lite som att jag är tillbaka i det där. Men nu är det inte kassettbands-plinget jag lyssnar efter. Nu är det min sms-signal. Varje gång jag hör den hoppas jag att det är från en viss person. Nästan alltid är det också den personen. Varje gång telefonen ger ifrån sig ett ljud börjar jag i stil med Pavlovs hundar inte dregla och vifta på svansen, men le och hoppas. För det där ljudet, det symboliserar fortfarande att det är dags att vända blad. Det är dags för ett nytt kapitel i mitt liv. Jag vet inte vad som döljer sig på nästa sida, men jag kan inte bärga mig förrän det avgörande plinget kommer och jag får bläddra vidare och få svar på fler av mina nyfikna frågor.
Kommer ET få komma hem till slut?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Själv lyssnade jag på Djungelboken, Askungen, Snövit och dom 511 snuskiga dvärgarna (eller om dom bara var 7), Robin Hood mm. ET hade inte kommit då. Men hoppas att ET i din värld får komma hem inom en snart framtid :)
ET väntar fortfarande på rymdskeppet :)
Vilket fint inlägg, väldigt fin liknelse. Ska också börja lyssna efter såna där vända blad-pling. De finns ju hela tiden, det svåra är bara att verkligen höra dem =)
Tack! Ja, ibland lyssnar man efter fel signaler och missar de rätta. Tur att det finns pling som är ihärdiga nog att höras, trots allt!
Skicka en kommentar