I morse var det dags att säga hejdå igen. På väg hem visste jag att hon inte var där och väntade på mig och varje steg kändes tungt att ta. Vi har varit tillsammans i inte ens två månader, men det känns som att vi hört ihop hela livet. Och som att vi har hela livet framför oss, tillsammans. Mycket kan hända på vägen, vi kanske inte är ihop om ett år. Men just nu känns det mer rätt än vad det någonsin gjort förut, och jag tänker älska henne som att jag aldrig någonsin blivit sårad förr, älska henne som att jag är osårbar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar