Inte ens i drömmarnas värld får man komma till

Jag drömde om Henne inatt, och vaknade med en känsla av längtan och saknad. Om det är henne jag längtar efter och saknar vet jag inte, men det gör inte känslan mindre intensiv. Det är frustrerande att vakna precis innan det hinner hända något i drömmen, för då har man inte ens fått tillfredsställelsen i drömmarnas värld...

Besvikelser i lokaltrafiken

Idag var det dags för gaydarn att göra comeback. Återigen var det pendeln som var plats för dramat som utspelade sig. Okej, det var inget drama. Men det låter mer spännande så ;) Hursomhelst, på klev den här tjejen. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag läste av henne som gay, jag bara gjorde det. Hon satte sig mittemot mig och det första som slog mig var att hon log. Vi som bor i Stockholm vet att det inte är så vanligt att folk ler mot varandra i lokaltrafiken (en liten parentes: hur kommer det sig att jag nästan alltid råkar skriva lokaltragiken varje gång jag ska skriva lokaltrafiken? Har Freud ett finger med i spelet?), så när det händer blir man rätt paff. Ler man inte tillbaka med en gång är ögonblicket förbi på två sekunder och man sätter på det döda SL-fejset igen. Jag log inte tillbaka. Jag visste inte om hon log åt mig, och medan jag funderade hann de där två sekunderna gå och ögonblicket var förbi.

Hursomhelst, hennes leende hade gjort mig nyfiken så jag fortsatte snegla på henne under min mössa som nästan täckte ögonen. Hon började rota i sin väska och tog fram en liten ask, ur vilken hon tog något som säkert var en minttablett och stoppade den i munnen. En liten stund senare började hon rota igen. Vid det laget ville jag inte att hon skulle anklaga mig för att stirra på henne, så jag grävde upp mobilen och svarade på några sms istället. I ögonvrån såg jag att hon hittat det hon letade efter. Sen steg hon upp för att kliva av och jag följde henne med blicken, tills hon stod vid dörrarna. Där stoppade hon en cigarett i munnen och lät den hänga mellan läpparna. Och där dog mitt intresse. Rökning, cigaretter och rökare är fanimej det osexigaste som finns! Jag blev lite besviken, för jag hade just bestämt mig för att jag tyckte att den där tjejen var söt på ett intressant kan-inte-sätta-fingret-på-vad-sätt. Men usch, rökning går fetbort! Det spelar ingen roll hur trevlig, smart och rolig personen i fråga är. I mina ögon är en rökare äcklig och korkad. Så är det bara.

En djupdykning i det förflutna

Ibland kommer jag på mig själv med att tänka på Henne. Hon som är anledningen till att jag startade den här bloggen i första taget. När jag tänker på henne, som nu, vill jag ringa henne och fråga hur det är, vad hon gör och om hon har lust att ta en fika. Men jag vågar inte riktigt... Jag måste ha något bra svepskäl känns det som.

Jag undrar om det bara var jag som inbillade mig, eller om det fanns något där. Suck. Jag borde verkligen skaffa mig ett liv och blicka framåt, och inte rota i det förgångna. Men vissa saker är svårare att glömma än andra.

Svårflirtade tjejer!

Jag blev medlem på QX, för jag tänkte att det kanske ökar mina chanser att träffa nån trevlig tjej. Det är liksom ingen mening med att vara bi i teorin, då faller ju hela grejen! Men jävlar vilken sjuk sajt, måste jag få påpeka! Sexgalningar (singlar, par, kinky, you name it), varvat med heterokillar som försöker ragga brudar (okej att jag är bi, men vill jag träffa killar gör jag det väl för fan inte på en gaysajt) och annat löst folk! Har försökt ta kontakt med några tjejer som verkar vettiga, men jag kan ju lika gärna köra in huvudet i en stenmur känns det som. Nada respons! Eller det beror väl på hur man ser det, ingen givande respons i alla fall.

Jag börjar förstå hur heterokillar känner det (nu räknar jag inte med de där fjomporna på QX, jag blir bara irriterad på att de ens hänger där). Vad fan ska man behöva skriva och göra? Vad är det för fel på mig? Tycker de att jag är ful? Stinker det "nybörjare" om mig? Verkar jag tråkig? Ja, jag förstår inte hur och vad jag ska göra.

Försökte fundera på vad jag själv vill ha och utgå från det. Alltså, vad jag själv gillar hos folk som tar kontakt och vad jag inte gillar. Det verkar inte hjälpa att vara smart och rolig. Nu kommer jag låta fördomsfull - men saknar bi- och homobrudar intelligens och humor eller? Eller - hemska tanke - är jag inte så rolig och smart som jag inbillar mig? :oP

Det rycker i lebb-nerven

Jag har alltid varit fascinerad av mörka kvinnor som har ljusa ögon. Män också för den delen, men det är liksom mer lockande hos kvinnor. Tyra Banks och Rihanna är ett par exempel. Och Vanessa Williams...! Satan i gatan vad vacker hon är! Jag har tänkt på det tidigare, men det slog mig verkligen häromdagen när jag såg ett avsnitt av Ugly Betty. Det var som att någon slog mig i skallen och jag blev besatt. Så nu har jag googlat på kvinnan och fått veta en massa intressanta saker om henne :) Hon verkar inte ha några gay-tendenser, men det gör ju varken till eller från för en stackars drömsk fåne i Sverige...

Vacker som få...

Gaydar?

Åkte i lokaltrafiken tillsammans med syrran idag. Vi tramsade och flamsade som vi brukar om de mest absurda saker man kan tänka sig. Snett mitt emot satt en tjej som jag "läste av" som lesbisk. Jag låter säkert fördomsfull när jag säger det, men hon "såg lesbisk ut". Och hon tittade på mig (och min syster?) flera gånger och verkade vara road av vårt oseriösa samtal. Så slog det mig - har jag fått en gaydar? Jag var för feg för att flirta, men det måste väl ändå vara ett steg på vägen att lägga märke till tjejer som är lagda åt "rätt" håll? Ja, om hon nu var lesbisk och det inte bara var jag som var fördomsfull...

I'm back!

Jag är bisexuell. Japp, så mycket har jag kommit fram till under min frånvaro. Fortfarande har jag inte varit med någon kvinna dock. Det har mest att göra med att jag fick känslor för en karlslok - igen. En gammal förälskelse knackade på min dörr och jag sveptes med i vinddraget, bara för att inse att det inte kommer att bli något den här gången heller precis som det aldrig blev det first time around.

Men för att återgå till kärnämnet - kan man verkligen veta att man är bisexuell om man inte varit med båda könen? Jag tror det. Det enda som avhållit mig är ren och skär rädsla. Jag är rädd för att bli kär i en kvinna, att upptäcka att det inte är ett dugg annorlunda mot att vara kär i en man. Det vill säga, en massa förvirrade obesvarade känslor som gör att man mår mer skit än något annat. Men fan vad nyfiken jag är. Och det säger jag inte som en heteronyfiken grej, jag vill ha the real deal oavsett vilket kön det handlar om. Så Kvinnan i mitt liv - var är du?