onsdag 1 augusti 2007

Pride

Pride. Man ska vara stolt över den man är. Det är väl ett bra budskap? Visst. Ändå har jag dubbla känslor när det gäller gay-kulturen. Jag kan inte låta bli att tycka att Pride är ett slags manifestation för dubbelmoral. Man propagerar, provocerar och ser ner på andra*. Är det att vara öppensinnad? Jag tycker inte det.

Vissa kanske kallar det för att driva med sig själv och andra, att spela på folks fördomar om att homo-, bi- och transpersoner är konstiga. Men det är ju inte som att Pride omvänder några homofober direkt. Snarare tvärtom. Jag kan tänka mig att det istället sänder ut signaler om att man vill vara annorlunda som hbt-person. Vill man verkligen det? Hur många smygflator och smygbögar finns det inte där ute egentligen, som inte känner sig hemma i gay-kulturen men som ändå dras till sitt eget kön? Om jag finns, måste det ju finnas fler.

Jag säger inte att Pride är en dålig grej. Jag tycker bara att man kan konfrontera homofobi och inskränkthet på andra sätt. Genom information. Vi måste uppfostra våra barn på ett sätt som gör att de inte ser heterosexualitet som norm, utan att alla läggningar är okej och tillåtna. Skolorna kan inte fortsätta ha böcker med felaktiga "fakta" om diverse "konstigheter" som homosexualitet. Media måste sluta rapportera om folks sexuella läggning som att det är något värt att bry sig om. Samhället måste öppna sina sinnen.

Genom att ha speciella veckor eller dagar som symboliserar något som man tycker borde ha mer uppmärksamhet, ser man ju automatiskt till att kategorisera det ouppmärksammade som konstigt och fel. Alla goda intentioner om att "visa upp sig" för att skapa tolerans gör istället att fokus hamnar på fel saker. Är det konstigt att folk tror att alla som inte är hetero är annorlunda, när man gör en stor grej av folks läggning?

Man ska vara stolt över den man är. Oavsett vilken läggning man har, var man kommer ifrån eller hur man ser ut. Det ska inte behövas några Pride-veckor. Det som behövs är öppenhet, tolerans och förståelse för att alla faktiskt inte är likadana (ens inom gayvärlden), varje dag året runt.

* Det finns fördomar och kategoriseringar även i gayvärlden, till exempel "helhomosar" som ser ner på bisexuella. Bevisar inte det att inte ens hbt-människor accepterar saker som faller utanför deras normer? Vad ger dem då rätten att kräva att alla ska acceptera dem som de är, om de inte kan göra det själva?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Och det är väl precis det budskapet pride vill skicka ut. Och att sedan varje enskild hbt-individ är i princip lika födomsfull som varje hetero-dito bevisar ju bara att vi alla är lika. Inget mer. Det är fritt fram att skapa alternativ till den etablerade gayvärlden för den som vill. Men under de tio senaste åren som pride funnits i sthlm så har kunskapen ökat så nog fyller det en funktion alltid. Även om det inte är okomplicerat.

F.d. Smygflata sa...

Men det är ju just det där med "fritt fram att skapa alternativ". Vem fan har bestämt att allt måste delas in i en massa alternativ? Inte jag. Och det är det som gör att jag har dubbla känslor för Pride och gaykulturen. Jag vill inte placeras i något fack, och det enda som skiljer gayvärldens fack från resten av världens kategoriseringar är namnen.

Anonym sa...

Tänkte lite på detta när jag för första gången kollade in pridetåget i år ..visst är det ballt med lite "glitter o glamour",
men var är alla "svenssons"? jag saknade lite av det. I övrigt går alla under paroller "gay polis" "gay moderat" mm mm
Men hur som det var trevligt iaf...
stod och smygkollade :-)

F.d. Smygflata sa...

nillan: ja, precis. Det måste väl ändå finnas svensson-homosar? ;)

Anonym sa...

Jag är jättesvensson, men jag dansade lika lycklig i pride-tåget för det. För mig handlar pride om att för en gångs skull få vara normen. Om att se sig omkring och se alla glada människor som inte skäms över att vara öppna. Visst, i media är pride inget annat än en kavalkad i regnbågar, dragqueens och läderflator, men...okej, regnbågar var det massvis av, men den stora massan var lika svensson-homo som jag är. Lyckliga, dansande, regnbågsutstyrslade, men ändå; svensson.