Smygflatan går in i en ny fas?

Häromveckan började jag fundera på om jag är asexuell eller något. Träffade en kompis i Gamla Stan där vi spatserade runt ett par timmar, käkade och senare fikade. Kompisen kommenterade den ena killen efter den andra som råkade passera vår vy. Eller hennes vy, snarare. För varje gång hon sa något om någon kille var min reaktion i stil med "Va? Vem? Jaha...". Jag har funderat lite på det där ända sedan dess.

Ett par dagar senare träffade jag en annan kompis, en kille den här gången. Nämnde lite i förbifarten att jag trodde att jag blivit asexuell eller "stängt av min radar", för jag lägger aldrig märke till några killar. Ibland på tunnelbanan kanske, när man sitter ner och har tid att glo på människorna i vagnen. Men knappt ens då. Han sa att det inte är konstigt att jag är singel isåfall :) Och han har ju en poäng i det kanske.

Men så insåg jag idag att jag visst spanar in folk. Tjejer. Hittills har det väl varit ganska omedvetet eftersom jag inte reagerat på det förrän nu. Med tanke på min smygflatebakgrund kan man ju tycka att jag borde ha lite mer koll, men tydligen inte. Hursomhelst, min radar fungerar ju bevisligen. Men de enda jag lägger märke till är blonda tjejer, som förmodligen inte ens är flator eftersom de ser ultrafeminina ut allihop. Jag har uppenbarligen en blondinfetisch, som jag konstaterade när jag skulle nämna kändiskvinnor som jag tycker är snygga ;)

Okej, om vi utgår från detta stadium - smygflatefasen är med stor sannolikhet inte bara en fas, som jag kanske försökte intala mig ett tag. Så, vad händer nu? Jag har fortfarande inte en aning om hur jag ska träffa någon blondin lagt åt rätt håll. Vi har ju fortfarande problemet med gaykulturen som jag av någon anledning har svårt att anpassa mig till. Jag kanske borde ge QX en chans till? Några tips?