Innan jag fattade att jag är lesbisk (eller bi, eller vad jag nu är) blev jag aldrig så fysiskt påverkad av vissa människor. Jag förstod aldrig det där med att folk kan bli som galna av åtrå, fattade aldrig grejen med att dregla efter någon.
Jag fattade aldrig vitsen med att skicka sexiga och flirtiga sms fram och tillbaka med killar. Om jag fick ett sms från en kille (det kunde vara en flirt eller en pojkvän) där han skrev att han var kåt på mig blev jag aldrig ens lite småupphetsad, jag kunde bli smickrad på sin absoluta höjd. Inte ens de män jag var som mest kär i fick mig att bli knäpp bara av tanken på att få kyssa dem, att få röra dem. Jag kanske trodde att jag hade svårt att kontrollera mig i närheten av dem.
Men allt det där var innan jag visste. Innan jag fattade. Nu kan jag bli galen av åtrå bara av att se en vacker kvinna. Jag har extremt svårt att veta vad jag ska göra av mina händer när det enda jag vill är att slita henne intill mig, kyssa hennes läppar svullna och få henne att glömma allt annat än mig, oss. Att veta att det är förbjudet gör det inte mer spännande, det gör det mer plågsamt.
Att få sms från en annan kvinna, med subtila men uppenbart flirtiga budskap gör mig knäppare än vad jag trodde var möjligt. Jag kan inte koncentrera mig på något vettigt, kan bara tänka på vad det kanske står i nästa sms. Och på vad som kanske händer i verkligheten…
Fan, det här driver mig till vansinne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh. Äntligen någon att relatera till som inte är helflata. Go girl!
:-)
Ja, vi är några stycken därute som påstår att det går att bli kär i både killar och tjejer :)
Skicka en kommentar