lördag 16 oktober 2010
Att släppa taget
Jag har så mycket känslor och tankar jag behöver få ur mig. Men det enda som kommer ut är tårar. Jag vet inte vad jag gråter för. Eller jo, det gör jag. Jag gråter för att jag måste släppa taget. På riktigt. Jag har tagit ett stort steg. Inom en snar framtid kommer SO och jag inte längre vara kollegor. Jag kommer inte att träffa henne varje dag längre. Hon säger att hon vill fortsätta umgås med mig och jag är för svag för att säga nej. Men hur mycket jag än vill ha denna fantastiska människa i mitt liv, så kan jag inte blunda för det oundvikliga. Hon vill inte ha mig som något annat än vän. Jag vill ha henne som min vän också. Men ännu mer vill jag dela hela mitt liv med henne - som älskare, som livskamrat. Men den platsen är redan upptagen av någon annan i hennes liv. Så kan jag verkligen nöja mig med att bara vara hennes vän? Jag vet inte. Jag antar att det är därför jag gråter - jag har kommit till punkten där det är allt eller inget som gäller, och det verkar vara ingenting-skålen som väger över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Känner med dig! Det är fruktansvärt att döda drömmar.
Ja, jag tänker på dig med.
Det är sjukt jobbigt, men så småningom kanske ni kan umgås som vänner igen =)
Jag har inte "gjort slut" med henne, vi är fortfarande vänner. Jag vet inte hur jag ska klara av att vara vän med henne och jag vet inte hur jag ska klara mig utan henne som vän...
Jag har varit i ungefär samma sits som du är nu men jag insåg att det skulle göra mer ont att veta att den jag hade känslor för inte hade det för mig och umgås med henne som om ingenting hade hänt än att inte ha henne i mitt liv alls. Jag bröt upp helt och hållet och det har jag inte ångrat. Hålet i hjärtat är delvis igenväxt, det hade bara blivit större om jag hade stannat kvar. Det kommer göra ont i dig ett tag men det kommer att gå över tro mig. Det är det bästa du kan göra för att kunna gå vidare och så småningom vara mottaglig för andras känslor. Kram!
Jag har också varit i liknande situationer förr och då har jag brutit helt med personen. Men det som är annorlunda nu är att SO och jag har en fin vänskap som jag inte vill förlora. I de andra situationerna har jag vägt för- och nackdelar och kommit fram till att jag inte behöver vänskapen. Jag har inte dragit samma slutsats nu och då vill jag inte bryta helt heller. Det är inte så enkelt som att jag "bara" är förälskad i henne, det finns inget jag inte tycker om hos henne - och det gäller även som vän. Jag mår inte bra av att ha känslor för någon som inte vill samma sak, men jag skulle inte må bra av att bryta med någon som inte gjort något fel och som - faktiskt - får mig att må bra. Det är inte hon som får mig att må dåligt. Det är mina känslor för henne och det är inte hennes fel. Hon skulle bli ledsen om jag avslutade vår vänskap, och det skulle vara svårare att komma över än mina känslor för henne.
Skicka en kommentar