Från mig själv, till mig själv - en riktigt god jul och en god fortsättning

Du ringde idag. Jag hörde på din röst att du längtat efter att få höra min. Det hördes säkert på mig att jag saknar dig också. Du undrade om vi skulle ses idag, som vi pratade löst om för en vecka sedan när vi sågs senast. Jag gav inget klart besked just där och då, så du började småprata om något annat. Om några dagar reser du bort och det hördes att du är angelägen om att du vill att vi ska ses innan du åker. Jag la på med löfte om att höra av mig om ikväll. Om du bara anade hur din röst i andra änden av luren gjorde mig svag och viljelös, förvandlade mig till ett våp... igen. Men någonstans inuti finns det uppenbarligen kvar ett uns av självbevarelsedrift och när jag tvingat bort minnet av din röst i mitt öra bestämde jag mig. Det blir inget du och jag ikväll. Kanske inte senare i veckan heller. Om jag ska släppa dig och gå vidare måste jag lyssna på den där inre rösten som inte vill att jag ska hata mig själv för vad jag låter dig göra med mig. Det får vara min julklapp till mig själv - att inte trampa på min självkänsla.