Flera av varandra oberoende personer har sagt åt mig att sluta kalla mig själv patetisk, att inte vara så hård mot mig själv och cut myself some slack. Men det är så svårt när jag finner mig själv i exakt samma jävla situation som med SO. Lärde jag mig inget av det? Det är ingen bra idé att tråna efter gifta heterokvinnor. Jag borde veta det vid det här laget.
Min senaste heteroflirt, vi kan kalla henne HF som i Heteroflirten hädanefter, ger mig precis samma känsla som jag hade med SO. Det finns något där, något jag inte kan ta på rent konkret men som jag ändå känner med varenda fiber i min kropp. Har läst några av mina gamla inlägg från när jag upptäckte att jag hade känslor för SO och det känns exakt likadant nu med HF. Det är därför jag är så arg på mig själv, för att jag uppenbarligen fortfarande upprepar mönster fast jag borde veta bättre. Men som min vän sa tidigare idag, det blir ju knappast bättre av att jag slår på mig själv. Så jag ska försöka vara snällare mot mig själv, tänka att okej jag har råkat bli kär i en upptagen heterokvinna igen, men försöka strypa det i sin linda den här gången. Utan att göra våld på mig själv eller någon annan. Det underlättar i alla fall att vi inte träffas varje dag, som jag och SO gjorde. Även om HF är med mig i vad jag än gör, tydligen...
tisdag 17 maj 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar