Logik vs. Det Som Inte Går Att Förklara

Jag ser mig själv som en ganska bra människokännare, jag kan liksom läsa av människor utan att de egentligen behöver säga något. Det kanske har med mitt sinne för detaljer att göra, att jag registrerar små skiftningar i folks rörelsemönster, tonfall eller beteende. Eller så är det något mentalt som inte går att förklara. Det sker nog mest omedvetet, åtminstone har det gjort det större delen av mitt liv. Men på sistone har jag börjat tänka mer på det där. Jag märker av saker som jag inte kan sätta fingret på och det gör mig både nyfiken och smått frustrerad, så den senaste tiden har jag försökt komma underfund med vad det egentligen är som gör att min "radar" reagerar. Jag tror att jag omedvetet försökt öva mig själv, för nu märker jag av signaler fortare än vad jag gjorde förut.

Det finns två sidor i mig - dels den logiska sidan som vill förklara allt med vetenskap, dels den som inte kan blunda för att jag faktiskt verkar ha den här "förmågan" eller vad man vill kalla det. Det där som gör att jag snappar upp outsagda saker, som gör att jag kan sniffa mig till känslostämningar, lögner och sådant som döljer sig mellan raderna. När den logiska sidan har övertaget blir jag irriterad på mig själv, ser mig själv som paranoid till och med när det visar sig att jag haft rätt - då är det en självuppfyllande profetia. Men när jag tillåter mig att tro på den andra sidan, den som säger att allt faktiskt inte går att förklara och att jag har rätt för många gånger för att det ska kunna vara en slump, så blir jag lite skrämd men också fascinerad.

Just nu slits jag mellan de två ytterligheterna. Det som jag tycker mig ha reagerat på, är det bara inbillning eller finns det något där? När det visade sig att jag hade rätt om en helt annan grej nyligen, något som de två personerna i fråga knappt var medvetna om att de kände och än mindre sände ut, blev jag ännu mer förvirrad. Om jag kan snappa upp saker som avsändaren inte signalerar medvetet, vad innebär det egentligen? Att jag reagerat på en viss persons vibbar på sistone, innebär det att min radar är överkänslig? Är personen ens själv medveten om signalerna hon sänder ut? Låt oss säga att hon faktiskt är medveten om det som sker på insidan, men att hon inte vet att hon sänder ut vibbar som jag håller på och tolkar och analyserar sönder - hur ska jag gå vidare från det läget? För säg att hon inte ens är medveten om sina egna undermedvetna känslor - hur smart är det då att säga "jag vet vad du tänker"? Och vet jag egentligen vad hon tänker? Det enklaste hade ju varit att fråga henne, men den enklaste lösningen är inte alltid den bästa - inte om bakgrunden är komplicerad. Och det är den ju självklart här.

Kan det få vara enkelt och självklart någon gång?