Jag känner inte igen mig själv. Jag tycker om den nya jag, men jag undrar om det bara är en fas. Jag har aldrig varit så social som den här sommaren, har aldrig festat så mycket i hela mitt liv. Jag festar med både nya och gamla vänner, gay- såväl som heteromänniskor. Och jag har lika kul varje gång. Det känns konstigt, med tanke på att jag aldrig varit den som springer ute på krogen varje helg innan. Min lägenhet har sällan varit så skitig (för jag är aldrig hemma och har aldrig tid/lust att städa) och min plånbok lider nog mer än vad jag egentligen vill erkänna, men det gör liksom inget. Jag mår så bra ändå! :)
För någon vecka sedan läste jag en artikel i Aftonbladet som handlade om en kvinna som gjort en gastric bypass-operation och som på väg mot en normal vikt insåg att hon var lesbisk. Den här artikeln tog upp hur det var att hitta sig själv, om alla aha-upplevelser hon haft under resans gång. Bland annat hade hon insett att hon "tillåtit" sig att bli så stor från början för att hon hade ett tomrum hon behövde fylla med något - i hennes fall mat. Det blev en aha-upplevelse för mig också, att läsa den där artikeln. Kanske mår jag så bra nu för att jag är öppen om min läggning? Visst är det en massa andra pusselbitar som fallit på plats i mitt liv den senaste tiden, men det känns som att det inte är hela förklaringen. Jag har aldrig känt mig så full av liv, så full av energi att möta vad som än kommer i min väg. Mitt liv är inte perfekt, men det känns bättre än vad det någonsin gjort och jag tror att det är tack vare det faktum att jag kommit ur garderoben.
Den där deja vu-känslan/uppenbarelsen jag fick på jobbet där jag träffade Henne för ett par år sedan var nog mer betydelsefull än vad man kan tro. Den talade om för mig att jag var på rätt väg, att det var meningen att jag skulle vara just där, just då. Hade jag inte varit där då hade jag förmodligen inte varit här idag. Jag vet inte om jag tror på ödet, men jag gillar att tänka att vissa händelsekedjor aldrig hade blivit av om man hade gjort på ett visst sätt. Allt som hänt mig i mitt liv har lett mig dit där jag är idag, det är mina erfarenheter som format mig till den jag är. Jag tror att det är den tanken som fått mig att gå vidare och ta mig ur jobbiga situationer. För vad som än händer är jag på rätt väg. Det finns en mening med allt. Vad den meningen är har jag inte kommit fram till än, men det kanske jag gör en vacker dag. Just nu njuter av färden dit, jag hoppas att jag kommer att fortsätta göra det :)
söndag 6 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar