tisdag 10 november 2009
Spanet vs. svärmeriobjektet
För tillfället är jag patetiskt besatt av spanet, så till den grad att jag till och med lyckas bete mig normalt i svärmeriobjektets närhet. Jag börjar undra om det är något allvarligt fel på mig som inte kan släppa det som hände i helgen. Framförallt undrar jag om jag är psykiskt störd som är mer efterhängsen än vad jag någonsin varit tidigare. Vad är det för fel på mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hej en fd smygflata!
läser din blogg och känner igen mig så sjukt mkt i dina tankar och funderingar...är själv mellan 25-30 och började för lite mer än ett år sen fundera över min läggning då jag helt plötsligt blev tokkär i en tjej från att ha varit kär i män tidigare. Visst jag hade väl också tänkt en svag tanke om bisexuell då och då, men inget som bekymrade mig...jag är iofs ihop m den här tjejen, men vägen till acceptans och förståelse för mig själv och min sexualitet har varit lång och är inte riktigt avslutad. Har tidvis svårt att acceptera det. Och med en tråkig komma-ut historia med drastisk försämrad relation till min mor blev det inte lättare.
Men det är kul och igenkännande =)!!
Kul att det finns någon som känner igen sig :)
En liten fråga bara - hur lyckas man hitta någon som råkar besvara det man känner? :)
Vad är det som gör att det är svårt att acceptera din läggning?
första frågan: jag vet inte riktigt, nu råkade det ju vara så att jag inte fattade riktigt att jag var kär i henne förrän vi typ var tillsammans...hon stötte på mig och jag hakade på utan att fatta vad det riktigt var el vad jag kände. Tanken på att jag blivit kär och i en tjej slog mig en bit in i vår sexuella relation.
andra frågan: ibland vill jag nog inte att det ska vara så att jag kan bli kär i tjejer också. jag är öppen och om det hade varit ngn annan hade jag nog inte förstått problemet, men det är nog för att det är jag liksom, att inte hela jag identifierar mig i det. och sen känner jag mig inte hemma i hela gay-kulturen heller..
Det är få förunnat att bli kära i en person och inte i ett kön. Blir förhoppningsvis fler med tiden.
Kram Stephan
Skicka en kommentar