Det där med vem som har bollen - egentligen

Jag var lite förvirrad efter min dejt förra helgen. Äh, vem försöker jag lura? Jag är fortfarande förvirrad. Vi har haft kontakt sedan dess, så uppenbarligen har jag inte lyckats skrämma bort henne helt. Hon sa ju faktiskt att hon ville ses igen och inget i hennes beteende har tytt på motsatsen. Men ändå är det som att jag letar tecken, att jag bara väntar på att bli riktigt betuttad och skrämma bort henne en gång för alla.

Det är väl just det där med att hon sa att hon bara letar efter vänner. Det i kombination med att jag kände att jag riskerar att utveckla inte direkt vänskapliga känslor för henne, gjorde väl att jag började analysera hennes beteende och det hon säger. Jag försöker utgå från hur jag själv handlar i vissa situationer, men inser att jag inte är den mest konsekventa eller logiska person man kan hitta och således heller inte bör vara den man grundar en slutsats på.

Den här veckan har jag ägnat åt att försöka lämna över bollen till henne, att låta det hela hänga på henne. Jag tycker att jag lyckats med att vara inte alltför på, men samtidigt har jag kommit med förslag och visat att jag vill lära känna henne bättre. Och hon har bollat tillbaka till mig. Den senaste "bollen" var förtäckt och inte helt uppenbar, men gick ändå inte att misstolka. Mellan raderna går att läsa att jag är välkommen hem till henne. Och hur i helsike ska jag ställa mig till det? Visst, bjuda hem vänner kan man alltid göra. Men då lämnar vi plötsligt neutralt område och äntrar något helt annat. Och återigen - om jag är rädd för att trilla dit med någon som bara vill ha vänskap, är det värt det i slutändan?

Varför ska kvinnor vara så svåra att avläsa? Eller är de det? Menar vi verkligen det vi säger, eller är det de där nyanserna, det som går att läsa mellan raderna, som är viktigt? Åh, jag önskar att det kunde vara enkelt någon gång...!