Falskspel eller obetänksamhet?

Jag träffade ett av mina "span" idag. Hon som jag kom fram till att jag inte var attraherad av, vi kan kalla henne I. Med tanke på hur jag gjort bort mig för henne är det ett under att hon överhuvudtaget pratade med mig. Jag var i sällskap med en vän och I kom fram till oss, hon ville väl vara trevlig och konversera eftersom vi ju känner varandra.

Jag och I lärde känna varandra via ett av mina intressen. Det är med andra ord ett gemensamt intresse vi har och det var kring det ämnet vårt samtal kretsade idag. Min vän är nyfiken på mitt och I:s intresse och jag berättade att jag blivit hjälpt av det även i mitt vardagsliv. I höll med och vi konstaterade att vårt intresse fått oss att bli lite mer "öppna" och inte förkasta andras idéer och förslag med en gång, utan försöka tänka efter en andra gång innan vi bestämmer oss för något. Just i det ögonblicket kom jag ihåg när jag gjorde bort mig för I. Plötsligt blev det så pinsamt uppenbart. Jag erbjöd I min vänskap, sa att jag gärna ville umgås med henne även privat och inte bara via vårt gemensamma intresse. Men hon dissade mitt förslag, vänligt men bestämt, och jag kände mig oerhört dum.

Idag när vi pratade om det där med att vara öppen för andras förslag, insåg jag att hon inte bara dissat mig i förbifarten som man kanske gör av ren automatik utan att hon faktiskt inte var intresserad av umgås med mig. Det gjorde dels att det kändes oerhört pinsamt för mig, dels undrade jag varför hon fortsatte vara trevlig och låtsas som att ingenting har hänt. Tänkte hon kanske inte på det hon just sagt och vad det signalerade, eller är hon tillräckligt falsk/professionell för att hålla upp en fasad i de lägen det "krävs"? Det är nästan så att jag önskar att hon var obetänksam, för det gör det lättare att bortse från att det blev pinsamt idag. Men om hon medvetet dissade mig och ändå är trevlig när vi ses känns det mest lågt och som ett beteende jag inte direkt förknippade med henne. Då hade jag aldrig erbjudit henne min vänskap.

Jag kommer säkert springa på henne emellanåt även i fortsättningen, inte lika ofta som det blev under hösten men det lär hända. Frågan är då hur jag ska förhålla mig till henne? Ska jag förutsätta att hon är falsk, trots att jag egentligen inte fått det intrycket av henne? Eller ska jag låta henne vara trevlig mot mig och vara trevlig tillbaka, för hon kanske inte menade något personligt med det hela när hon ratade min vänskap? Det återstår väl att se hur det blir. Nu tänker jag i alla fall inte ägna mer tid och energi på att tycka att det är pinsamt att ha blivit dissad. Jag får väl se det som att det är hennes förlust, och inte min (även om jag nu tycker att det uttrycket är rätt löjligt)...