Absurt

Jag vet inte om jag gjorde rätt som berättade för en annan kollega idag, om min situation med svärmeriobjektet. Men nu är det gjort och jag fick en liten bekräftelse på att jag inte inbillat mig, så som hon beter sig mot mig är inte hennes standard-sätt att bete sig mot folk i allmänhet. Det dumma med denna bekräftelse är att jag får ännu svårare att släppa mina känslor och gå vidare. Jag tror ju inte på kvinnan när hon säger att hon inte känner likadant. Det som är bra är att jag nu har en fluga på väggen, en utomstående person som kan observera oss - om personen i fråga vill förstås, det är inget jag kräver eller förutsätter.

Det är en absurd situation jag hamnat i. Jag vägrar tro på en person som förnekar att hon har känslor för mig, men samtidigt förstår jag henne. Jag försöker sätta mig in i hennes situation och det kan inte vara lätt. Men hur jobbigt måste det inte vara att trycka ner känslor, förneka sig själv och sina behov? Hon måste verkligen tycka att det andra alternativet är värre. Att bryta upp, att ge fan i att tänka "vad ska andra tycka?", att våga sätta sina egna känslor och behov i första rummet. Det är inte min sak att tvinga ut henne ur garderoben, men jag önskar ibland att alla hade modet att göra det de innerst inne önskar och vill. För att hon har känslor för mig, det kan jag nästan svära på att hon har. Det är för många tillfälligheter och småsaker för att det skulle vara slumpartat.

En annan absurd situation, förutom den jag befinner mig i mest hela tiden, hamnade jag i på vägen hem idag. Jag satte mig bredvid ett ungt par på tåget. Tjejen verkade vara väldigt pratglad och pratade mest hela tiden med sin kille. De verkade ganska nykära, men tjejen hade nog inte så bra självkänsla. Hon var ganska lik mig utseendemässigt och så började hon racka ner på sitt utseende genom att säga att vissa tjejer som ser ut som hon är så fula. När hon sa det kastade hon en blick åt mitt håll och jag tänkte "Jaha? Tack för den!". Men sedan sa hon "Tjejen som sitter bredvid dig är snygg.". Hon sa det alltså inte till mig, utan till sin kille - och inte var hon särskilt diskret heller. Förmodligen sa hon det för att hon ville ha bekräftelse från sin kille, men jag kunde ändå inte låta bli att ta åt mig av "komplimangen". Jag har nämligen känt mig allmänt ful idag och att få höra av en tjej, även om hon inte säger det direkt till mig, att hon tycker att jag är snygg är bra för egot :)