Sorry, Petra Mede

Jag försöker verkligen att inte tänka på henne. Ibland funkar det. Just nu har jag en massa saker och människor omkring mig som distraherar, så ibland går det flera minuter utan att jag tänker på henne. Men så kommer jag på mig själv med att leta efter henne med blicken, fast jag vet att hon förmodligen befinner sig på någon helt annan plats, alldeles för långt bort för att jag ska kunna lägga märke till henne med blotta ögat. Men ändå kommer jag alltså på mig själv med att söka efter henne i folkmassor, på tunnelbanan, på bussen, på gator... Ja, överallt. Det är ju fan patetiskt. Men det värsta är att jag undrar om hon tänker på mig också. Eller nej, det värsta är att när jag tänkt tanken på om hon tänker på mig också, blir jag så irriterad på mig själv att jag drar långa haranger i huvudet med diverse svordomar om att jag måste lägga av och fatta någon gång att hon nog inte tänker på mig, vare sig nu eller någonsin.

Igår blev jag tillfälligt glad när dejten som jag träffat några gånger hörde av sig och frågade om jag vill ses snart. Jag gillar verkligen henne...! Men inte ens hon kan få mig att sluta tänka på hon som letat sig in under mitt skinn. Jag tänkte på det häromdagen, på hur starka mina känslor för henne egentligen är. Jag funderade på om det fanns någon jag hellre skulle vilja vara med. Och helt ärligt vet jag inte. Jag tror inte det. Dejten ger mig lite hopp, men jag vill inte lägga ner för mycket engagemang i henne heller, om det nu är så att hon fortfarande bara är ute efter vänner. Jag kan absolut tänka mig att "bara" vara vän med henne, men jag vill inte riskera att återigen få känslor för någon som inte besvarar dem. Och så kom jag att tänka på Petra Mede, denna fantastiska kvinna...! Skulle jag välja henne före mitt svärmeriobjekt? Petra och jag skulle säkert kunna ha både en och flera intressanta diskussioner om allt mellan himmel och jord. Hon skulle få mig att skratta och kanske skulle jag få henne att åtminstone dra på smilbanden. Men skulle det uppstå en gnista? Jag vet inte. Jag tror att jag skapat mig en bild av Petra som passar mig, men skulle vi träffas i verkligheten - skulle det vara så fantastiskt trevligt som jag inbillar mig? Kanske, kanske inte. Men med den fakta jag har att tillgå i detta nu så hade jag nog faktiskt valt bort fröken Mede, om jag hade minsta chans på svärmeriobjektet... Så djupt har hon alltså grävt sig in under mitt skinn. Jag är ledsen Petra Mede, om du inte överbevisar mig är jag alltså rädd för att jag måste välja bort dig...