Jag kände mig krasslig redan förra veckan och var hemma från jobbet ett par dagar. Men eftersom jag skulle hem till K i helgen hade jag varken tid eller lust att vara sjuk, så med all viljestyrka jag kunde uppbåda såg jag till att vara frisk lagom tills det var dags att åka till K. Jag intalade mig att jag var det i alla fall. Det var inte svårt, för när jag är med K mår jag bra. Alla krämpor känns som bortblåsta. Men igår när det var dags att åka hem hann verkligheten ifatt. Kanske var det tanken på att jag skulle lämna K efter en underbar helg, att åka hem ensam till min egen tomma och stökiga lägenhet, som gjorde att jag började känna mig dålig på eftermiddagen när hemfärden närmade sig. Det blev värre ju närmare hem jag kom och natten spenderade jag sömnlös i feberfrossa i min egen säng, utan en värmande K bredvid mig.
Idag var det så illa att jag fick släpa mig till doktorn för att få penicillin. Halsen värker, huvudet spränger, kroppen känns tung och öm och jag fryser och svettas om vartannat. Är det det här som kallas att vara sjuk av längtan? Eller att vara lovesick, som anglosaxerna säger. För jag längtar så efter K. Att åka ifrån henne igår var sjukt jobbigt (höhö). Alla pussar jag överöste henne med lär väl ha smittat henne också. Men då kan vi vara sjuka av längtan, lovesick, tillsammans. För jag vet att hon längtar efter mig också. Jag vet att hon älskar mig. Som jag älskar henne. Otroligt. Men sant. K hjärta S = SANT.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Naaaaw, visst kan det vara så. Längtar man efter nån eller saknar nån otroligt mycket så kan man känna som att man är sjuk på riktigt. Hon har nog inget emot att ha blivit smittad av dig, vem kan vara utan pussar och kyssar när man är kär? Bor ni långt ifrån varann? Sjukt jobbigt (citerar"höhö"). Krya på dig gumman! :)
Tack! Mår lite bättre nu, tack och lov. Ja, alldeles för långt ifrån varandra bor vi! :/ Hon säger att det är värt det om hon blivit smittad, men hon har å andra sidan inte legat och skakat i 39 graders feberfrossa ännu ;)
Ännu nej... imorgon får du ett sms som säger att hon förbannar dig och din jävla halsfluss ska du se haha. Usch så jävla jobbigt med avstånd. Jag vill inte ha det så igen. Har haft det alldeles för många gånger.
Haha, jag hoppas inte det kommer nåt sånt sms :) För hennes skull, vill inte att hon ska må som jag gjort de senaste dagarna. USCH.
Nä, avståndet är jobbigt. Men vad gör man när kärleken knackar på? Det här är inget som kommit plötsligt heller, har känt henne ett tag men vår relation ändrades och vi insåg att vi var mer än vänner. Tanken är väl att vi inte kommer att ha ett distansförhållande i all evighet, det ska bara gå att lösa rent praktiskt också.
Skicka en kommentar