Spanet vs. svärmeriobjektet

För tillfället är jag patetiskt besatt av spanet, så till den grad att jag till och med lyckas bete mig normalt i svärmeriobjektets närhet. Jag börjar undra om det är något allvarligt fel på mig som inte kan släppa det som hände i helgen. Framförallt undrar jag om jag är psykiskt störd som är mer efterhängsen än vad jag någonsin varit tidigare. Vad är det för fel på mig?

Romcom

Har just tittat på The Proposal (Sandra Bullock is HOT!!) och fått mig en välbehövlig dos feel good-vibbar. Hela den här grejen med krogspanet och alla turer kring upptagna personer som verkar vara de enda som passerar revy i mitt liv har gjort att mitt humör dalat. Kanske är det bara PMS. Oavsett vad kommer jag att komma över det. Jag har kommit över värre saker, för fasen...!

En klok person som jag berättade om krogspanet för tyckte att min historia lät som en romcom. När jag påpekade att jag inte fått mitt obligatoriska lyckliga slut sa han att det ju i varje romantisk komedi uppstår förvecklingar som gör att det verkar vara kört för huvudpersonen, men att när hon/han minst anar det kommer den där Någon in i bilden igen. Slå mig med häpnad, säger jag bara. Jag är redo för ett happy ending, any time.

Åh Gud

Jag sprang på den där bruden från förra helgen igår igen. Jag vet inte vad det är med henne som gör att jag blir alldeles konstig. Jag brukar aldrig gå fram till folk på krogen. Och om jag mot förmodan gjort det någon gång så inte fan går jag fram en andra gång efter att ha blivit dissad. Men det var just vad jag gjorde igår, gick fram till henne - ännu en gång. Hon kände igen mig, var lika trevlig som förra gången och gjorde mig allmänt knäsvag. Jag gav henne mitt nummer, sedan gick jag - efter att hon placerat en puss på min mun. Faaaaan. Varför var hon tvungen att göra det?

Vaccination

Jag föll för grupptrycket och vaccinerade mig mot svininfluensan. Så, nu är det gjort och låt oss hoppas att jag slipper både knorr och tryne framöver. Jag önskar att man kunde vaccinera sig mot oönskade känslor också. Ett litet stick med antikroppar mot svärmeriobjektet, och vips hade jag varit immun. Undrar om det kan hjälpa att berätta det för henne? Strypa det i sin linda, så att säga. Tala om för henne att jag blir påverkad av henne så att hon blir medveten om det och kan sluta skicka ut sina (inbillade?) signaler. Skapa mitt eget vaccin. Vad tror ni?

Småsaker

Sedan hon fick reda på min läggning har ingenting ändrats. Hon behandlar mig inte annorlunda, undviker mig inte och fortsätter skicka ut de där svårtolkade vibbarna. Det är egentligen inget hon säger. Kanske inget hon gör heller. Men det är något. Ögonkasten hon ger mig, något i hennes tonfall, sättet hon ler på, hur hon rör sig i närheten av mig. Vad är det jag reagerar på? Hur mycket kan man övertolka egentligen?

Besatt

Jag tror att jag har en besatt personlighet. Om jag hade varit bara aningens sämre på att hålla den delen av mig i schack hade jag nog varit en stalker av rang. Det är tur att självrespekt är ett snäppet starkare karaktärsdrag hos mig. Men ibland ger sig inte besattheten utan en ordentlig fight. Jag får använda all min självrespekt, allt mitt förnuft och all viljestyrka jag kan uppamma för att klara av att inte göra en massa dumma saker.

Just nu till exempel kan jag inte sluta tänka på mitt span från i fredags. Om hon bara hade dissat mig, sagt "tack men nej tack" hade jag förmodligen inte ens suttit här och vridit scenariot som utspelade sig, det ena varvet efter det andra i min snart utnötta hjärnbark. Då hade jag väl glömt henne vid det här laget. Men hon dissade mig inte. Eller så var det just det hon gjorde, på ett väldigt smart och snyggt sätt. Hon smickrade mitt ego ("Jag har faktiskt tittat på dig också, jag lade märke till dina ögon tidigt"), så att jag stod kvar som ett fån även efter att hon gått. Det faktum att hon var ärlig och talade om att hon är upptagen och visade att hon respekterade det åtagandet gjorde att hon blev ännu mer tilltalande i mina ögon. Att bekräfta någon på det sättet hon gjorde kan bara betyda två saker - att hon faktiskt blev smickrad av att jag tog kontakt och tyckte att jag var fin, eller att hon är så van vid att få uppmärksamhet att hon arbetat fram en modell för hur hon dissar någon utan att det känns som en dissning.

Oavsett hur det ligger till med den saken kan jag inte få kvinnan ur min skalle. Man kan kanske tycka att det är bra, för att jag då lättare kan komma över svärmeriobjektet på jobbet. Men det är inte som att jag blir mindre påverkad av jobbkvinnan för att jag är tillfälligt besatt av någon annan. Snacka om att jag är störd.

Typiskt

Var på tjejfest på Nalen i fredags, hade fruktansvärt roligt :) Var inte där för att ragga, jag ville bara ha trevligt med mina kompisar. Men mot slutet av kvällen spanade jag in en tjej som fångade mitt intresse. Plötsligt försvann hon och jag tänkte "Skitsamma". Senare sprang jag på henne när hon var på väg hem och jag tog mod till mig och sa att jag spanat på henne :) Hon verkade bli både förvånad och smickrad/glad, och sa dessutom att hon tittat på mig också (tack för det, mitt ego behövde det!). Men hon hade just träffat någon som hon inte ville förstöra något med, så det blev inget mer där... :/ Vad är det med mig och att dras till upptagna personer?!