Pride och punkt

Så är det Pride igen. Trogna läsare vet att jag i början av min "process" var tveksam till fenomenet gaykultur och Pride. Men ju större insikt jag fått om mig själv och mina känslor och ju öppnare jag blivit, desto mer har jag vänt i den frågan. Pride behövs. Det finns fortfarande alldeles för mycket homofobi i världen och medvetenheten måste ökas. Så jag deltar glatt i Pride, festar med mina vänner och lär känna nya - och omvänder vi en endaste homofob på vägen är det bara en bonus :)

En viktig pusselbit fogades till mitt mer och mer kompletta homopussel häromveckan. Jag satte punkt för ett heterokapitel och jag känner inte den minsta lilla saknad. Det känns skönt. Och framförallt känns det rätt.

Distans

Två veckor. Så lång tid har det gått sedan vi sågs. Det har gått otroligt fort för min del. Hur har det känts för dig? Rörde jag upp något med sms:en jag skickade, de där meddelandena du aldrig svarade på? Jag har pendlat mellan att dels tycka att det är skönt att komma bort från dig och trott att det nog kommer att gå över, dels tänkt en massa ljuva tankar om hur du ska komma på bättre tankar - att du kommer att inse vem du är, vad du är. Just nu befinner jag mig nog i... ja, jag vet inte vilket läge jag befinner mig i om jag ska vara ärlig.

Kanske är det som sist vi var ifrån varandra ett tag, att du liksom verkade ha fattat något slags beslut om att skärpa dig, att hålla avståndet. När vi ses igen, kommer du att vara sval och distanserad i början och långsamt eskalera i ditt närhetssökande? Precis som du gjorde senast? Var ska det sluta den här gången i så fall? Ett steg framåt, två tillbaka... bara det att för varje steg framåt tar du ett större kliv åt mitt håll. Blir det svårare för dig att backa för varje gång? Men den viktigaste frågan, ställd till mig själv, är: Vill jag leka katt och råtta länge till?

Personligt revir

Hur kommer det sig att du, som säger att du inte gillar att folk kommer för nära, hela tiden hittar anledningar att röra mig? Jag hoppas att du kommer fram till något bra svar, och kanske till och med saknar mig, nu när vi inte ses på ett tag.

PMS-helvete

Hon sa att hon blivit förälskad i mig vid första ögonkastet och visst var attraktionen ömsesidig. Men ändå blev allt fel. Kanske var det timingen, kanske var det något annat. Det spelar egentligen ingen roll. Det spelar heller ingen roll att hon sa att jag säkert träffar någon ny tjej snart, någon som förstår mig som hon sa. Jag är ju så ”pigg och glad och har så vackra glittriga ögon”. Ingenting av det där spelar någon roll.

Det är inte henne jag saknar. Och hennes ord har ingen betydelse. Inte vad någon annan säger heller. Alla superlativ om att jag är så fantastisk, att jag har något speciellt, att det lyser om mig, att jag är söt och vilka andra jävla positiva saker som helst – inget av det där hjälper mig. För den enda jag vill höra säga allt det där kan inte ge mig det. Vill inte ge mig det?

Psykosomatiskt

Att sakna någon som inutavhelvete men utan att få visa det, eller ens säga det, gör ont. På mer än ett sätt.

Jag stannar

Jag fattade ett beslut idag. Jag tänker inte fly. Det kanske kommer att göra ont emellanåt. Men det gör mer ont att gå. Så jag stannar.

Jag vet att du vill

Varför måste du göra det så svårt för mig? Du kan inte vara helt omedveten om hur du påverkar mig. Att du är påverkad av mig märker jag ju. Varför kan du inte bara erkänna det? Att "råka" röra varandra, att dela några talande ögonkast, att söka varandras sällskap - men utan att få göra det vi båda innerst inne vill... Hur länge ska du nöja dig med det?

En gång i tiden när jag fortfarande var en garderobsflata var jag lite kär i tjejerna i Excellence (särskilt Sanna!). Blev påmind om dem idag och letade fram deras album i Spotify. Min favoritlåt hette Her or me, och texten känns ironiskt nog ganska träffande - om man byter ut her mot him:

I feel like I'm a prisoner of love
Wanting to break free
Knowing I could look but never touch
I picture us in ways that I can't tell
But you belong to her
Sharing you means lying to myself

Can't you see that I
Don't need a lover
I won't be the other girl
If you love let me know
If you don't just let me go

I don't want your borrowed time
So tell me what's it gonna be
Is it her or me
Make up your mind
Gotta put it on the line
The only one you wanna see
Is it her or me

Now looking for the pieces of a dream
I only play for keeps
Won't settle for nothing in between (no no no no)

If I can only have you when you call
Then baby I must say
It's better I'm not seeing you at all

Can't you see that I
Don't need a lover
I won't be the other girl
If you love let me know
If you don't just let me go

I don't want your borrowed time
So tell me what's it gonna be
Is it her or me
Make up your mind
Gotta put it on the line
The only one you wanna see
Is it her or me