Det här med att komma ut

De allra flesta i min närhet vet om min läggning. Alla mina vänner, en hel del bekanta och också min syster. Men resten av familjen och släkten vet inget. I början tänkte jag att jag berättar för mamma (och därmed resten av familjen och släkten) när det är aktuellt, det vill säga när jag träffat en tjej att bli kär i. Jag har ju "förmånen" att vara bisexuell, om det nu kan ses som en sådan. Så allt min familj och släkt vet om är ju att jag blir kär i killar. Men så idag bestämde jag mig. Jag ska berätta redan nu. Jag vill inte ge mig in i något förhållande med osäkerheten kring att inte ha "kommit ut ordentligt", det känns inte rättvist mot den eventuella partner jag skulle träffa och inte heller mot mig själv som skulle behöva smyga med min kärlek innan rätt tillfälle att berätta uppenbarar sig. Det finns inget rätt tillfälle, det är väl bara att berätta. Nu är det så att jag kan bli kär i både tjejer och killar, inget mer med det. Men varje gång jag tänker på att berätta för mamma får jag en klump av nervositet i magen. Jag tror inte att hon skulle ta det dåligt, tvärtom. Vad resten av familjen och släkten tycker spelar ingen roll heller. Men ändå tar det emot. Mamma vet att jag deltar i Pride-aktiviteter den här veckan, så det borde inte komma som en stor överraskning. Mammor brukar väl känna på sig sådant om sina barn också. Så varför ska det vara en så fruktansvärt stor grej att berätta för sin mamma att man gillar folk av sitt eget kön?