Help, I have done it again

Okej, så situationen med mitt senaste svärmeriobjekt är omöjlig. Oavsett om jag uppfattar vibbar eller annat från henne så återstår faktum - det kommer aldrig att bli något mellan oss. Så vad göra? Jag vill stuva undan känslorna av nyfikenhet tillsammans med det nyväckta intresset, i en djup låda och stuva in den längst in i garderoben. I det här läget är det fullt möjligt och förmodligen inte särskilt svårt att göra.

Men det är som att det tar emot. Jag nämnde det för några inlägg sedan, att jag nästan hellre är lite olyckligt kär än inte kär alls. Det ligger något i det, alltså. Jag kan inte påstå att jag är kär, jag känner människan alldeles för lite för att ha kunnat utveckla några djupare känslor. Men hon gör mig nyfiken. Det pirrar lite i magen. Och jag gillar det där pirret. Trots att jag vet att det aldrig kommer att bli något. Trots att jag beger mig ut på djupt vatten genom att hålla fast vid det.

Jag vill släppa det. Men att göra det är som att släppa taget om vad som känns som min sista biljett till att någonsin känna något för någon igen. Jag blir inte kär så ofta, eller ens förälskad. Och när jag hittar en person som väcker det där pirret i mig är det inte världens lättaste grej att ignorera det och gå vidare mot andra mål. När jag faktiskt inte ser några andra mål i sikte. När det enda jag kan fokusera på är hur hon får mig att känna just i detta nu.