I Still Miss Someone

Träffade ett par lesbiska kompisar efter jobbet i torsdags. Berättade för dem om mitt dilemma, att jag blir smått betuttad i varenda tjej jag blir lite nyfiken på. Jag tycker att det är sjukt förvirrande, för att inte tala om jobbigt. Vad fan är det som händer, liksom? Jag har aldrig varit intresserad av flera personer samtidigt eller haft så lätt att bli förälskad förut. Mina kompisar lugnade mig med att säga att de var precis likadana när de var nya på den lesbiska marknaden. Men det ändrar inte det faktum att det är förvirrande och jobbigt och att jag önskar att jag bara kunde träffa den där Någon som gör att jag inte är det minsta intresserad av någon annan, någon som besvarar mina känslor. Jag längtar så mycket efter kärlek nu så att det inte är klokt. Jag är fortfarande inte desperat, men jag är grymt trött på att vara singel och hela tiden vara rädd att jag missar chanser, att känna att jag slösar bort mina känslor på saker som aldrig leder till något ändå. För varje dag som går och jag fortfarande inte fått känna det där kärleksruset på riktigt, blir jag mer och mer övertygad om att det aldrig kommer att hända. Att jag alltid kommer att förbli en patetisk, tråkig och ful singel som ingen vill ha.