Nu är jag återigen sådär stirrig, med varenda nerv utanpå kroppen. Inte heller denna gång vet jag varför. Jag känner på mig något, men vågar inte riktigt tro på det. Undrar om det är därför? Man kan ju alltid hoppas...
Det började med att jag blev kär i en kvinna. Fast egentligen började det långt innan dess, vilket jag inte riktigt ville inse. Med acceptansen kom hursomhelst insikten och på den vägen är det. Vart den vägen leder får den som lever se.
1 kommentar:
Det är kanske love in the air?
Skicka en kommentar