Jag tyckte det var en rätt intressant diskussion, för jag har alltid varit emot etikettsättande. Men samtidigt har jag märkt, ju längre i min komma ut-process jag kommit, att jag tycker att det är extremt viktigt att jag inte blir tagen för hetero. Jag vet inte riktigt varför. Förr kunde jag tycka att alla ”genusmänniskor” kunde gå till överdrift, men på senare tid har jag förstått värdet i att faktiskt diskutera dessa frågor. Nu när jag inte längre klassar mig själv som hetero ser jag att samhället är helt sjukt heteronormativt. Därför har det blivit viktigare för mig, som nu faktiskt påverkas av det på ett annat sätt, att framhäva att jag faktiskt inte är hetero. Det är inte som att jag går runt med en skylt som förkunnar att jag är lesbisk, eller presenterar mig som flata varje gång jag träffar en ny människa. Men det kan hända att jag pratar mycket om folks läggning, för att det för mig är ett sätt att tydliggöra saker.
I lördags menade jag inget särskilt med min kommentar, jag ser inte ens den kompisen som en ”flatkompis” även om jag benämnde henne som det. Jag sa det för att jag på något sätt ville understryka det faktum att hon ringde för att beklaga sig över hur svårt det är att träffa tjejer. Min kompis som jag pratade med på msn ser sig själv som hetero och kanske är det där ”problemet” ligger. När jag senare på kvällen nämnde detta för min dejt var nämligen det första hon frågade om denna kompis är hetero, och när jag svarade ja sa hon ”Men då är det därför”. Kanske ligger det något i det. När jag levde som hetero var jag betydligt mer ”tolerant” och tyckte att man inte skulle hålla på och kategorisera människor. Vad spelar det för roll liksom? Jag har fortfarande den grundinställningen, men eftersom jag samtidigt gjort ett aktivt val med att vara öppen om min läggning så tänker jag ändå annorlunda nu. Det känns viktigt för mig att kategorisera mig som flata, att folk inte ska förutsätta att jag är hetero. Jag vet som sagt inte riktigt varför. Är det en del i processen tro?
2 kommentarer:
Fast hon hade ju aldrig reagerat om du hade berättat att det var din tjejkompis som ringde och beklagade sig över sin kille. Jag har svårt att se att hon skulle tycka att du satte etikett på hennes sexualitet med det påståendet. Men i själva verket hade ju en sån kommentar varit precis lika mycket en etikett. Bara det att den etiketten du satte nu syns så mycket mer för den är inte lika vanlig...
Det är sant. Det var i vilket fall som helst inte menat som ett etikettsättande påstående, bara ett förtydligande. Jag hade kunnat säga "det var min kompis som ringde för att beklaga sig över att det är så svårt att träffa tjejer", men då hade hon förutsatt att det handlade om en killkompis. Jag hade iofs kunnat säga bara "min kompis Pippilotta", men nu sa jag "min flatkompis Pippilotta". Men jag tycker fortfarande inte att det handlar om etikettsättande, eftersom det var ett förtydligande jag ville göra - det kändes relevant i sammanhanget. Det hade ju varit konstigare om jag sagt "det var min flatkompis Pippilotta som ringde för att beklaga sig över att hon misslyckats med sin lasagne".
Skicka en kommentar