Att blanda ihop känslor

Jag tror egentligen inte att jag är intresserad av den senaste heterobruden. Hon är jättesöt, jättecharmig och bra på alla sätt och vis. Men jag tror att det hela handlar om beundran. Jag tycker att hon är så sjukt duktig på det hon gör, jag ser upp till henne. När jag tänker på henne känns det inte likadant som med andra jag haft riktiga känslor för. Det känns inte som att det är jättejobbigt att veta att det inte blir något den här gången, för känslorna jag har handlar inte om kärlek. Helt ärligt vet jag inte ens om det finns attraktion med i bilden. Jag gillar henne, det finns det ingen tvekan om. Men jag tror att jag blandar ihop begreppen lite. Det är i och för sig skönt, för som en kompis påpekade idag är det ett lustigt fenomen det där med att jag blir intresserad så lätt av folk. Det gör mig lättad att inse att jag kanske inte har så djupa känslor för alla jag spanat in den senaste tiden, utan att det mest handlar om att jag har lätt för att gilla personer och att jag tror att jag känner mer än vad jag egentligen gör.

Ytterligare en vän påpekade ännu en intressant grej - det där med att stöta bort folk man är intresserad av. Han sa att det en oskriven lag att man alltid letar efter någon som är bättre än en själv och att det då är mer regel än undantag att man inte vill ha dem som vill ha en. Genom att ge komplimanger till någon höjer man automatiskt den andras status, medan ens egen sänks. Och vem vill ha någon som är "sämre" än en själv? Det svåra i kråksången är alltså att inte vara för översvallande mot den man gillar, utan att vara lite laid back istället. Det gäller verkligen att tajmingen är den exakt rätta, för att båda ska befinna sig på exakt samma "status-nivå". Och där kan vi snacka om att det blir riktigt svårt!

Att bli medveten om sådana här saker borde göra det enklare att hitta rätt i den snåriga känslodjungeln. Jag hoppas sannerligen det...!