Det här funkar inte

Jag vet att det fortfarande är nära inpå och att det säkert kommer att krävas en viss tid för omställning, att komma ur chockfasen och att lägga det här bakom oss - för att så småningom kunna bygga upp den där vänskapen hon påstår att vi har. Men jag vet inte om jag fixar det här. Hennes konstiga ansiktsuttryck när hon ser mig och tydliga avståndstagande gör ont. Det är säkert en försvarsmekanism från hennes sida, men det gör inte mindre ont för det. Hur ska jag klara av att hålla fast vid mitt löfte till mig själv, att bete mig lika trevligt som vanligt mot henne även i fortsättningen, när jag märker att hon inte längre kan bete sig naturligt i mitt sällskap?