Mera PMS

Jag vet att jag har PMS och jag kan bara hoppas att mitt nuvarande känsloläge går att skylla på hormoner. För det jag har insett idag gör mig bara ledsen. Uppgiven. Jag har ignorerat och tryckt tillbaka och förnekat så länge, men nu är det som att jag inte fixar det längre. Jag fixar inte henne längre. Jag fixar inte hennes leende när hon ser mig. Jag fixar inte hennes mjuka tonfall när hon pratar med mig. Jag fixar inte hennes blickar och jag fixar fan inte känslorna hon väcker hos mig. Varför i helvete måste jag upprepa gamla mönster? Idag är jag beredd att säga att jag är olyckligt kär igen, för första gången på flera år. Och det suger.