lördag 20 mars 2010
Värst vad ni två har blivit tajta då!
Varför är det så svårt att acceptera att hon säger att hon inte känner likadant? Varför vill jag inte inse att vibbarna och signalerna jag uppfattat inte är något annat än sådant jag velat se? Varför hakar jag upp mig på förflugna kommentarer sagda av andra? Varför ser jag bara framför mig alla gånger hon tittat på mig när hon trott att jag inte sett? Varför kan jag bara tänka på alla gånger hon rört vid mig? Varför kan jag inte släppa hennes leende när hon ser mig? Varför kan jag inte låta bli att tänka på hur hennes röst mjuknar när hon pratar med mig? Varför kan jag inte sluta tänka på att hon sa att hon tycker jättemycket om mig? Varför blev jag mer betuttad i henne när hon reagerade som hon gjorde? Varför kan jag inte sluta hoppas?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
För att du är förälskad som fan.
Och då återstår samma gamla vanliga fråga - varför? :oP
been there, almost died;)
Förälskad till förbannelse, nästan..
been there, almost died;)
Förälskad till förbannelse... Varför kan de inte bara erkänna och sluta upp med smygeriet, liksom? Blir galen på sånt där!
Fast grejen är... Jag tror inte att det är förälskelsen som försett mig med rosa glasögon som får mig att se det jag vill se. Det är för mycket grejer, helt enkelt. Men jag hatar att jag inte kan släppa det...! Säger kvinnan att hon inte besvarar mina känslor så får jag väl för i h-e acceptera det!
Ja, men precis. Man KAN INTE inbilla sig allt jag reagerat på...! Jag är inte så oerfaren och naiv, jag vet när jag ser saker jag vill se och när det är konkreta saker som gör mig knäpp på riktigt.
Sånt tar ju såklart tid. Mig tog de 2 år att komma över en sådan tjej...
Det hoppas jag verkligen att det inte ska behöva ta för mig!
Skicka en kommentar