men jag hör inget
min blick har landat i din skrattrynka och jag
måste bita mig i tungan för att inte skrika
jag vill bara hålla dig
förstår du inte?!
bara hålla dig så hårt att det gör ont
så att min kropp
aldrig ska glömma dina avtryck
jag kan se att du skrattar
för dina ögon smalnar lyckligt
men själv kan jag inte ens le
för om jag bara öppnade mina läppar det minsta
skulle alla mina sanningar rinna ur mig -
och bordet mellan oss skulle vältas
av kraften från alla de ord jag svalt för dig
och dina skulderblad skulle passa i mina händer
precis lika väl som jag föreställt mig men -
jag reser mig upp och går
för alla varningsklockor ringer
och jag;
jag kommer snart bli döv
(Skriven av Propella som du hittar på Poeter.se)
4 kommentarer:
Fruktansvärt vacker dikt. Och jag gillar din dikt, redan, hittade den för bara tiotalet minuter sedan.
Det är inte jag som har skrivit den, utan en tjej som kallar sig Propella på Poeter.se. Men jag önskar att det vore jag som hade skrivit den, för den är som sagt fruktansvärt vacker...! Hade svårt att välja bland alla hennes fantastiska dikter, följ länken i inlägget så får du läsa mer.
Din blogg* menade jag förstås ;)
Jaha, då blir det genast lite mer förståeligt (jag tyckte ju att jag källhänvisat rätt tydligt, haha)... :) Tack så mycket!
Skicka en kommentar